2010-12-13
 15:52:09

Trött

I väntan på bussen... Ja, då kan man ju lika gärna blogga om småskit.
Jag har blå påsar i matkassestorlek under ögonen. Det känns även som att någon på något outgrundligt sätt lagt in stora stenar i ögonlocken på mig. Därför är det då väldigt skönt att veta att man har en säng när man kommer hem.
Idag, förhoppningsvs, kommer jag ha en ligga-och-bara-existera-i-denna-hårda-och-ytterst-uttröttande-värld-dag.
Visst är det skönt med sådana dagar? Man borde ha fler ligga-och-bara-existera-i-denna-hårda-och-ytterst-uttröttande-värld-dagar. Men det kan ju vara lite svårt ibland...
2010-12-06
 13:42:22

Jättejobbigt, verkligen.

Eftersom jag försöker (efter ungerfär en miljard tappra, med misslyckade försök) att få en blogg som är uppdaterad mer än en gång per sekel, så får jag helt enkelt ta och skriva om alla små skitsaker som händer i mitt liv. Men vad händer då? Ska jag skriva om hur jobbig jag tycker att denna förbannade årstid från helvetet är - än en gång? Eller att jag lägger ner mer pengar på mat och chips än kläder? Hmmm....

Nä. 

Men mina naglar har fått möta ett öde som inte är i fransk manikyr-stil, direkt. Ja, de är i det där tillståndet då de för några dagar sedan var alldeles perfekt filade och långa -  men efter diverse sysslor har förslitningarna på dem blivit oerhörda. Det började förra veckan då jag såg ett fasansfullt jack i min vassa, vita tumnagelspets. Utan vidare fundering, då det fanns annat som var viktigare, åkte jag och min syster till Pekås för att handla. Men ve och fasa! Den vita kanten på tumnageln var inte längre där! Så nu är den kort och ojämn och ful. Samma sak hände med min högra pekfingernagel. Den försvann, så den är nu trubbig och vedervärdig -  som om jag sågat av den med en rostig kökskniv.

Min vänstra pekfingernagel dog, då jacket som uppstod även i den, tog över och rev av större delen av den. Det är ett stort jack i nageln på fingret till vänster om det sistnämnda, och jag börjar få panik här.

Nu. Ska. Jag. Hämta. Nagelsaxen.


Dretgammalt...

2010-12-02
 08:42:56

überjobbig

åh... Vilken kick jag får av musik en sån här vedervärdigt kall och tidig morgon. Mp3:n är min enda vän i Älvkulle-biblioteket. Och min fina high tech-mobil är inne på lagning. Ja, den heldog. Så nu får jag ha min barbierosa tejpade uråldriga mobil med flärplucka och KNAPPAR, under ungefär... två veckors tid. Det är hemskt. VGA-kamera <////3. Men, huvudsaken är ju att jag kan ringa med den. Och, det är lite kul att titta på bilder från sexan till sjuan. Jag vet inte hur många bilder på Ola Salo som finns där. Och en massa videor jag spelade in på roliga händelser.

Och då slog det mig.. Vad... Jobbig jag var :D Ja! Verkligen dretjobbig! Helt sjukt! Jag skrattade som en häst oavbrutet och jag levde bara i min egna lilla The Ark-värld.

Jag vill inte vara som jag var då. Men det är jag säkert.