Eftersom jag försöker (efter ungerfär en miljard tappra, med misslyckade försök) att få en blogg som är uppdaterad mer än en gång per sekel, så får jag helt enkelt ta och skriva om alla små skitsaker som händer i mitt liv. Men vad händer då? Ska jag skriva om hur jobbig jag tycker att denna förbannade årstid från helvetet är - än en gång? Eller att jag lägger ner mer pengar på mat och chips än kläder? Hmmm....

Nä. 

Men mina naglar har fått möta ett öde som inte är i fransk manikyr-stil, direkt. Ja, de är i det där tillståndet då de för några dagar sedan var alldeles perfekt filade och långa -  men efter diverse sysslor har förslitningarna på dem blivit oerhörda. Det började förra veckan då jag såg ett fasansfullt jack i min vassa, vita tumnagelspets. Utan vidare fundering, då det fanns annat som var viktigare, åkte jag och min syster till Pekås för att handla. Men ve och fasa! Den vita kanten på tumnageln var inte längre där! Så nu är den kort och ojämn och ful. Samma sak hände med min högra pekfingernagel. Den försvann, så den är nu trubbig och vedervärdig -  som om jag sågat av den med en rostig kökskniv.

Min vänstra pekfingernagel dog, då jacket som uppstod även i den, tog över och rev av större delen av den. Det är ett stort jack i nageln på fingret till vänster om det sistnämnda, och jag börjar få panik här.

Nu. Ska. Jag. Hämta. Nagelsaxen.


Dretgammalt...