Andra dagen i sjukdom. Denna dagen har jag mestadels spenderat i soffan, med ett täcke virat runt omkring mig, och med fjärrkontrollen i högsta hugg. Jag har nu insett att jag haft pyamasen på mig i ungefär trettiotre timmar. Känner mig fräsch.

I skolan har väl allt rullat på som vanligt, antar jag, men tyvärr missade jag dagens svenskalektion. Jäkla skit. Dessa svenskalektioner är viktiga! Så nu måste jag tillbringa tid hemma till att skriva på novellen, som alla andra började med idag på svenskalektionen. Jäkla skit. Men imorgon ska jag försöka kämpa mig upp ur sängen på morgonen, och masa mig till skolan. Vill inte, men måste.

Pannkakor är gott. Jag åt det nyss. Men jag är ju så smart, så jag har kommit på att om man tar två K i ordet pannkakor istället för två N, så blir det pankkakor, och vet ni varför det är så smart? :D JO, för om man måste steka pankkakor är man nog ganska så pank, alltså blir det PANKkakor! :D
Jag har för mycket fritid..

Nä, nu tror jag Moa kommer hit snart, så kan hon underhålla mig idag iallafall, för igår var hon nämligen i Arvikat.

Jaojao, ha det fint! :)

Sitter i gudsförgätna Skåne. Det är värsta sjukstugan här. Håkan var sjuk under helgen (när inte jag var här), men förmodligen smittade han mig, antingen i söndags eller igår. Nu har han åkt hem, men mamma känner sig också dålig. Vi är hängiga och lider av extrem huvudvärk. Inga Ipren finns det heller.

Hur intressant är min bilddagbok och blogg undrar jag även. Det känns som att ni tycker att de är lika ointressanta som faktumet att min hårborste är köpt på Willys,för jag får nästan ALDRIG kommentarer längre. Iallfall inte lika ofta på bilddagboken, som förut. Jag kanske helt enkelt har ett väldigt ointressant liv...

Hah. Ja, det har jag nog.

Nu vill jag att Moa ska vara hemma, så hon får komma ner och muntra upp mig här i sorgens tid.

Jag känner mig inte lika frisk som jag ser ut på bilden, må jag säga...

På fredag börjar skolan.

Denna händelse är någonting jag verkligen, och då menar jag verkligen, inte ser fram emot. Jag vill ha mer lov, ge mig mer lov! Det har varit så fruktansvärt skönt med lugna dagar på stranden... (nej nu skojade jag. Inte skönt att vara vid stranden i det här vädret :D) Nej men sköna dagar i stan, nya kläder, O'boy-drickande i soffan framför en mysig film, fester (jag har bara festat en gång på lovet och det var på nyår, men IALLAFALL).., kompisar... Allt det där man vill ha hela tiden. Sen kommer skolan och förstör all frid och fröjd. Ja, nu börjas det igen. Läxor, prov, tidiga morgnar, ännu mer läxor, alltför mycket ihopklumpandes av prov...

MEN ingenting går väl upp mot lite lärdom, inte sant? :D

Och den här terminen har vi ju såklart alla nationella prov. UNDERBART, INTE SANT? :D Jag oroar mig för att jag kommer få dåligt betyg på dem, och att jag kommer sänka mig i de ämnena... Fanfanfan, vad jag inte vill till skolan. Och det är ju inte direkt så att sannerudskolan ger mig lite hopp. Jag trivs inte i denna kalla miljö. Stengolv, tegelväggar och beiga färger.  MEN JUST DET! :D Nu har ju elevrådet kommit på den åh, så genialiska idén att vi ska måla alla skåp i grönt, gult, rött och blått! :D låter det inte underbart, så säg? En salig blandning mellan grått stengolv, beiga tegelväggar, tegelröda tegelväggar, furubänkar och skåp i ohyggligt gräsliga skräniga färger. :D Åh, jag ÄLSKAR skolmiljön!! :D

 
Åh, Gud, eller någon annan som kan ge mig styrka, GE MIG STYRKA! D:

JAG ÄR I BEHOV AV HJÄLP!

För några månader sedan, när jag var uttråkad och Linnea Y kom på besök introducerade hon mig för Facebook, och jag skaffade ett Facebook-konto. Det var mest för hon ville ha poäng eller nåt i nånting... Sedan dess har jag aldrig varit inloggad förrän nu, och jag känner mig som ett marsvin i en vargflock. Jag förstår ingenting, känner mig hotad av alla Facebookexperter och jag vill bara därifrån.

Samtidigt vill jag lära mig Facebook, eftersom så många säger att det är så  bra och att man håller kontakten med alla vänner och så vidare. Jag hoppas min syster kommer hem snart, så hon får hjälpa mig med detta elände.

Om inte någon gör en handbok åt nybörjare som vill lära sig Facebbok. En sådan behövs. Den kan heta "Handbok för nybörjare som vill lära sig Facebook". Det skulle vara finfint.


Dessutom borde jag umgås mer med Linnea Y igen. Hon är en trevlig tjej!

Nufår det vara nog! Ska Värmalndstrafiks busschaufförer få fortsätta vara så satans otrevliga?! Jag har åkt buss många gånger, och det är VÄLDIGT få av de gånger som jag har stött på trevliga busschaufförer! De snäser, de klagar på att man är långsam, de blänger och de himlar med ögonen. Det är deras plikt att vara trevliga, de har ju för fasiken ett serviceyrke! SKÄMS PÅ ER!

I lördags, när jag skulle åka hem till Kil, gick jag på bussen och direkt kände jag igen busschauffören. ”Åh, nej. Det är en av de otrevligaste busschaufförerna jag någonsin mött”, tänkte jag, men jag pressade fram ett leende och sade vart jag skulle och lade fram mina två tjugolappar. ”Inga kontanter” sade busschauffören monotont och med en gnutta ilska i rösten. Jag tittade undrande på Albin, som nog undrade lika mycket som jag, vad busschauffören menade. Albin frågade vänligt vad busschauffören menade, och hur jag skulle betala. ”Med kort. BANKKORT.” sade busschauffören, fortfarande lika ilsken. Jag blev lite full i skratt, eftersom jag tyckte det var så fruktansvärt löjligt att vara så ilsken, men jag försökte fiska upp bankkortet. Lite långsamt gick det eftersom min plånbok är så liten, samtidigt som busschauffören utbrast; ”Ja, men det här har ni ju vetat länge, för det har ju stått i tidningen i en månad.”. Då svarade Albin snabbt att alla faktiskt inte läser tidningen. ”HAH!” tänkte jag, och gav chauffören mitt bankkort. ”32 kronor.” sade chauffören, fortfarande lika ilsken. Jag blev helt klart paff, och sade ”Nej. 27 kronor. Jag är skolungdom.” Än en gång sade chauffören bara ”32 kronor.”. ”27 kronor”, sade jag. ”32 kronor”, sade chauffören. Han gav sig inte, helt enkelt. ”Ehm… Jaha, har ni höjt igen eller…?”, sade jag inte alls otrevligt. ”Nej, VI har inte höjt. DOM har höjt på Swebuss.” sade han, ungefär som om det var det mest självklara i världen.
 Vad fasiken, det är ju samma sak. Priserna har höjts. Jag svarade väl med ett ”Okej…” och var bara full i skratt, samtidigt som jag var sur på den jävla gubben. Men jag tog min biljett och satte mig långt bak i bussen, förbannad på Swebuss och förbannad på chauffören.

Jävla gubbe. Visa lite respekt, det är vi som gör att du får mat på bordet. Skäms.