Jag träffade precis min pojkvän i våran slitna caféteria här på Älvkullen. Jag blev väldigt glad. Jag tycker om honom väldigt mycket.

Nu får det vara nog. Vad gör jag för fel? Varför känns det som om jag är den mest ointressanta på jordklotet?

Facebookuppdateringar och blogguppdateringar. Det gör jag relativt ofta. Men mina 213 vänner på facebook och tjugo läsare på bloggen har på något sätt.. Svikit mig. Jag tittade precis igenom min blogg, och de senaste månaderna har det stått under varenda inlägg "0 kommentarer". Som om datorn ger mig en mental bitchslap och säger "Du är värdelös och otroligt ointressant".

Jag har gjort Facebookuppdateringar till en vana, men ändå... Inte många som gillar eller ens kommenterar. Är jag så störande? Gud, jag känner att jag är väldigt melodramatisk här, men ändå! Jag förstår inte vad jag gör för fel. Jag är ju bara mig själv...

Jag ser inte mina funderingar kring min opopularitet som jordens undergång. Men jag  förstår inte...


Den här killen är ju sig själv, och har nu fans över hela Sverige. Jag kanske borde vara lite mer som honom...

Jag känner hur paniken kommer fram mer och mer för varje dag. Jag lider och andra lider garanterat då deras ögon borde bli sönderfrätna från synen av mitt nu halvmeters-utväxt-förpestade hår. Ja, ni läste rätt. Jag har så länge jag kan minnas varit "tjejen med utväxt". Hela sjuan hade jag en lång, råttfärgad vedervärdig utväxt kring mitt blekta hår, och jag känner nu hur jag börjar komma in i ett likande tillstånd igen.

Det var nu synnerligen längesedan jag tog mig an mödan att bleka utväxten helt och hållet, i och med att jag sedan ett tag tillbaka haft planer på att bli mer naturblond. Med naturblond menar jag alltså att jag inte längre ska ha helblekt hår, utan bara slingor. Så, för ett par veckor sedan tog jag min mamma till hjälp och drog lite slingor i den mörka kransen kring mitt huvud. Skillnad: ingen skillnad alls. Så monstret till utväxten har växt till sig, och blivit stark. Jag tror den börjar smida planer på att ta över världen, och det är jag som först kommer att drabbas.

Pengar har jag brist på, så mer slingmedel som kan hålla utväxtens ondska tillbaka, har jag inte råd med. Finns det någon eldsjäl där ute som vill hjälpa en ung kvinna i nöd?

...Nej, jag trodde väl inte det.


Det fanns en anledning till att jag skar bort en del av mitt huvud...

Jag har nu överträffat mig själv i misslyckande. Jag spenderade för ovanlighetens skull natten hos min moder i Det Gudsförgätna. Jag har då turen att ha en busshållplats ungefär tjugofem meter utanför mitt hus. Och vilken jubelidiot missar då bussen ändå? - Jo, JAG! :D

Jag hade stressat hela morgonen för att få smink på plats, smörgåsar in mah belly och plattången hade fått mitt hår att inte längre se ut som om jag vaknat i helvetets eldar. Stress, stress, stress. Klockan 08:25: Jävlar, nu går bussaten om två minuter. Det susade till utanför mitt fönster, och jag förträngde tanken på att det var fordonet som skulle ta mig till skolan. "Nej, det är bara en lastbil. Bara en lastbil. Lugn nu.", tänkte jag i all panik, medan jag slängde på mig skorna som tog ungefär en halv evighet att knyta. Jag gick lugnt till hållplatsen, och stod där tills klockan blivit 08:35. Nu var det försent. Allt stressande förgäves.

Så med ilska i blicken och oerhörd besvikelse bubblande inom mig vandrade jag tillbaka till huset där jag skulle få möta min mammas vrede.

C'est la vie, c'est la vie, C'EST LA VIE! :DDDD

Imorgon händer det. Eller, imorgon händer det igen. Det där som hände den elfte november också. Det datumet då det kändes så ypperligt att fråga bibliotikarien om de hade NWT på skolan. Ja, för den dagen publicerades ett av mina... Verk i NWT. En krönika från moi, som jag var satans nöjd med. Och imorgon, fredagen den fjärde februari är det dags igen. Då kommer jag ha den där spännande pirrande känslan i magen ända fram till lunch, för då kan jag öppna NWT i biblioteket, betrakta mitt verk och bilden på mig bredvid det - igen.

Det kommer vara fint. Och förhoppningsvis lite roligt. Jag gjorde dessutom reklam för min blogg under "tips:", som kommer stå under min krönika. Det skola bli mycket intressant för att se om jag får några nykomlingar till den lilla samling läsare jag har här.

Guten nacht.

   
Kolla även in systers fotoblogg!: http://emasphotography.blogg.se