Jag har nu överträffat mig själv i misslyckande. Jag spenderade för ovanlighetens skull natten hos min moder i Det Gudsförgätna. Jag har då turen att ha en busshållplats ungefär tjugofem meter utanför mitt hus. Och vilken jubelidiot missar då bussen ändå? - Jo, JAG! :D

Jag hade stressat hela morgonen för att få smink på plats, smörgåsar in mah belly och plattången hade fått mitt hår att inte längre se ut som om jag vaknat i helvetets eldar. Stress, stress, stress. Klockan 08:25: Jävlar, nu går bussaten om två minuter. Det susade till utanför mitt fönster, och jag förträngde tanken på att det var fordonet som skulle ta mig till skolan. "Nej, det är bara en lastbil. Bara en lastbil. Lugn nu.", tänkte jag i all panik, medan jag slängde på mig skorna som tog ungefär en halv evighet att knyta. Jag gick lugnt till hållplatsen, och stod där tills klockan blivit 08:35. Nu var det försent. Allt stressande förgäves.

Så med ilska i blicken och oerhörd besvikelse bubblande inom mig vandrade jag tillbaka till huset där jag skulle få möta min mammas vrede.

C'est la vie, c'est la vie, C'EST LA VIE! :DDDD