Jag fruktar påsklovet, precis som jag fruktade sportlovet.

Skärtorsdag: Första dagen i fördärvets övertagande. Eller ja, först och främst var det ju den fruktade Påskjoggen; en extremt lång, långtråkig och meningslös promenad som samtliga elever från vår vackra tegelbeklädda skola måste ge sig ut på. Dessutom ska man klä ut sig. Ungefär som att fira att vi äntligen ska få spendera en vecka utan att behöva gå i skola.

För ett par dagar sedan, kom jag på den genialiska idén att hela vår klass skulle klä ut sig till nördar, så att vi skulle ha en liten chans att vinna det fantastiska priset som lottas ut till klassen med bäst utklädningsklädsel. Iallafall, så hakade klassen på den idén, otroligt nog. Alla lyckades skaffa fram ett par byxor att dra upp till naveln och en skjorta att stoppa in i byxorna. En del lyckades till och med få fram fula gamla glasögon med stora grova bågar. Jag måste säga att det var mycket roande.

När alla bytt om och slickat håret med mittbena, så skulle vi bege oss till den åh, så stora fotbollsplanen vid Sannerudsvallen, för att ta ett gemensamt foto, och se de tävlande springa iväg (ja just det, man kan även tävla). Vädret var inte najs. Det var bara bajs. Det haglade lite grand, för att sedan övergå till snöblandat regn, som sedan övergick till piskande regn. Alltså var marken slaskövertäckt. Härligt härligt, där rök de mockaskorna.  Hur som helst, när vi samlats på fotbollsplanen såg jag att alla andra klasser började gå iväg, och jag och Albin hängde på. MEN, vart var mina nördkompisar?!
    -Åh, ett samtal från Korvspad. (Sara Eriksson). "VART ÄR DU, VI SKA TA KORT NU!"
Paniken spred sig som en löpeld i hela kroppen. JAG MÅSTE JU VARA MED PÅ KORT, FÖR BÖVELEN! Så jag sprang tillbaka, och kände mig som en riktig dramaqueen. De var ju tvugna att vänta på mig! Men men, vi blev fotade, och sedan gav vi oss iväg på Den stora vandringen.

Det tog lång tid. Det var kallt. Och blött. Väldigt blött. Vedervärdigt blött. Mina fötter nästan FLÖT i sjöarna i skorna. Och det blev ju inte bättre av att Patrik Skinnyass Nyman spelade en technolåt om och om och om igen. Sedan kom vi fram till skolan. Jag hade ett par extra strumpor, HALLELUJAH!!! Sedan åt vi en korv. Sedan vandrade jag hem till Runnevål. Då dog jag. Hämta täcke, ockupera soffan, PANG, SNARK.

Och nu fruktar jag som sagt påsklovet. Jag kommer nog dö av tristess, precis som jag förutspådde att jag skulle göra på sportlovet.

Om inte vår klass vinner tävligen med bäst utklädningsklädsel, så slutar jag. Med vad vet jag inte. Eller jo, jag ska sluta tro på kompetens hos människor.

Ha det så kul.
Välkommen åter.

David och Adam. Fina pojkar. David vad nördarnas konung idag.


Sara och Adam. Fina pojkar... Pojke. Och flicka.