Ja, nu har det blivit dags för sportlov för oss plågade och utmattade elever. "FY FAN VAD KUL!!", säger flera av mina vänner, då de tänker på hur kul de ska ha i t.ex. Trysil och Italien. Mm, skitkul säger jag, som blir lämnad ensam att dö av tristess här i helveteshålan. Mm, jag kommer verkligen DÖ av tristess. Jag kommer sitta och ruttna i soffan, medans katten ligger bredvid och sover belåtet. Teven kommer vara på dygnet runt, och så även datorn. Jag kommer klicka på vännerlistan hundra gånger om på bilddagboken, i hopp om att någon laddat upp en bild och klagat på att den har tråkigt, precis som jag har. Då skulle jag iallafall känna att jag har en jämlike, en som har lika tråmkigt som jag, och som också ruttnar av tristess.

Förmodligen kommer det inte finnas någon sådan. Ingen kommer ladda upp bilder, för alla är upptagna med att ha SÅ JÄVLA KUL PÅ SPORTLOVET.

Jag känner att förmultningsprocessen redan har startat. Nu sitter jag här framför datorn, och klagar på hur tråkigt jag kommer ha (och hur tråkigt jag har nu också). Såhär kommer hela veckan se ut. Jag kommer sitta i soffan av ensamhet, och vara bitter. Och hungrig. Jag kommer bli fet OCKSÅ, för när jag har tråkigt har jag inget annat för mig än att äta.

Det kommer börja imorgon. Jag vaknar tidigt, och kan inte somna om. I brist på annat sätter jag på teven, och försöker desperat att hitta någonting underhållnde att titta på. Det gör jag inte, och går och gör frukost. Sätter mig vid teven igen. Äter upp. Hämtar datorn. Loggar in på alla communitys jag kan tänka mig där jag är medlem. Får tråkigt. Kollar i skafferiet efter någonting smaskigt att tugga på i tristessens timmar. Men jag hittar inget, och går tillbaka till datorn, med fötterna släpandes efter mig och mungiporna nere i knävecken. Sitter vid datorn ett tag, tittar lite på teve, kanske gör en brasa. Går tillbaka till köket och öppnar skafferiet i hopp om att det finns något smaskigt att tugga på, som jag kanske inte såg första gången jag tittade i skafferiet. Hittar ingenting nu heller. Bara gamla och sega pepparkakor. Går tillbaka till vardagsrummet och sitter i min ensamhet och väntar på att tiden ska rinna iväg, samtidigt som jag avundas alla andra som har det KUL.

Men inte ska vi väl hänga läpp för det. Jag kommer säkert ha det jättekul här hemma i det gudsförgätna. JAG kommer bli gudsförgäten. Det är jag nog redan..

Fan vad det luktar sopor...

Åh nej, jag förmultnar! D: