På tal om avföring...

Klockan var tio minuter äver nio imorse när jag och kusin Molly blev väckta av min moster, då hon sa att det var stopp i duschen, så det kom inget vatten. "KUL! :D", tänkte jag, som sett fram emot en varm dusch när jag vaknat, efter doppet i havet igår.

Med en gång var vi tvugna att stiga upp och lämna vår skönhetssömn, och börja städa eftersom rummet såg ut som en miniatyruppställning av andra världskriget, fast utan blodet och soldaterna. När vi väl var färdiga med rummet gick vi ner för att kolla hur läget var, och det var minst sagt kaosartat, då min moster i all stress irrade omkring med disktrasor och hinkar hit och dit eftersom badrumsgolvet var någorlunda dränkt i smutsigt vatten.

Molly fick tvätta sitt hår i diskhon i köket. Det kommer förmodligen jag också få göra. Åh ja. För efter ett tag kom hyresvärden hit med stövlar, högtryckstvätt, slangar och gallonbyxor i all sin ära. "Det här går väl ganska snabbt utan komplikationer", tänkte jag och gick upp och satte mig vid datorn.

Men vad är detta? Vad är det för stank som sakta tränger sig in i mina näsborrar? Bajs? Ja. Bajs. Det luktar bajs.

Hela huset är en enda stor avföringsdoftsfylld kub, och jag är inuti den.

Ack denna sorgens dag... Ännu är inte avloppet fixat, och läget är kritiskt. Om bara tre timmar måste vi ge oss iväg, och jag måste duscha innan dess.

Gud hjälpe!

Mm, chokladpudding...