Teven är på på låg volym. Utanför sover samhället, och den enda glimt av civilisation där ute är ljuset som strålar från gatlyktornas toppar. Alla i huset sover, och ett visst lugn råder.

Det är natt. Ja, jag älskar denna tid. Vanligtvis känner jag mig hotad och liten i denna värld under natten, med tanke på att ondska har lättare för att gömma sig bakom mörka vråer, men under en tid nu har jag lärt mig att uppskatta detta lugnsom natten utstrålar. Man är på ett sätt ensam och man kan endast förlita sig på sig själv, och ingen annan kan rädda en ur en kanske svår situation, om det nu skulle komma en sådan. Man är fri att leva sig in i sin egen fantasi, och drömma sig långt bort, såsom man inte har tid på dagen i all stress och allt som sker.

Nattetid, sommartid. Ja, det är på sommaren som jag känner att jag får stor lust att hålla mig vaken länge, och vänta på att få se solens strålar sakta komma till liv lite längre bort. Jag kan sitta vid min dator, helt ostörd, och titta på Youtube-klipp i mängder. Jag kan ta mig en nattmacka och ett glas O'boy. Jag kan laga en trerättersmiddag om jag nu känner för det. Jag kan göra mycket man kan göra i huset under dagtid, men skillnaden är att jag är helt, totalt ostörd. Ingen som kommer och klagar på att jag gör fel eller för att jag tar för lång tid på mig. Jag kan vara mig själv helt och hållet, fast begränsningar finns ju såklart, precis som på dagen. Jag måste hålla mig tyst som en mus och göra mitt bästa för att inte väcka min kära familj, jag kan inte prata i telefon hur länge som helst bara för att ingen kan störa mig, för då springer ju tiden iväg och saftiga räkningar dimper sedan ner i brevlådan...

Men, natten är en rogivande tid. Varför ödsla all denna värdefulla tid på att sova?