Att komma ifrån det vardagliga och bara resa bort är en fröjd. Det har jag gjort, för nu är jag i ingen annanstans än Strömstad! Just det! Igår tog jag packet och begav mig mot tågstationen, där the railroad skulle leda mig mot Trollhättan, där jag skulle få byta till buss mot Göteborg, där jag sedan skulle hoppa på ett tåg mot Skee, för att sedan åka buss till Strömstad. Jag klarade det galant, om man säger så.

Inte nog med att jag klarade det galant, jag pratade även med en trevlig spirituell holländare, som även skulle resa till Götet. Jag satt bredvid honom på tåget mot Trollhättan, och han hjälpte mig med väskan. Sedan ville han att jag skulle väcka honom om han somnade, så att han inte skulle missa avgången, men jag skulle ju också av där så det var ju inga problem.

När vi klivit av tåget vart det inte så mycket mer med det, jag begav mig mot bussen som skulle ta mig till Göteborg (och åh vilken buss! Aircondition var min vän!). Så jag satte mig på den övre våningen av dubbeldäckaren, och vem kommer då inte och frågar "Do you mind?", om inte mindre än holländaren! Så jag sa att det var lugnt, och han satte sig bredvid mig. För att försäkra mig om att han inte var creepy, så sa han "I'm not following you..". Det tyckte jag var mycket roande.

Så vi började prata. Och jag tackar Gud för att holländare är bra på engelska. Han förklarade att han hade varit på flum-festival här i Sverige, och jag berättade om Metaltown och Rammstein och att min syster har festat med dem. Då kände jag mig stolt, javisst!

Sedan sade jag att jag inte reser mycket, för jag är bara femton år. Då sade han "You're not only 15, you're already 15". Ja, är det så? Är jag bara femton, eller är jag redan femton? Är jag den lilla flickan som många ser mig som, eller är jag en ung kvinna?

Han sade att när jag blir sexton så är det bra, för då blir jag äldre, och jag är inte rädd för att resa. Så vi pratade om att bli vuxen, och att det är viktigt att vara lekfull, då han under hela resan suttit och lekt med en färgglad boll som han stulit från ett barn.  

Den där pratstunden med holländaren har fastnat i huvudet på mig. Han var vis. Han fick mig att tänka, att det är okej att bli vuxen, så länge man är lekfull.

För är det något som jag är rädd för, så är det att bli vuxen. Tack, oh du mystiske holländare för att ha fått mig att tänka rätt..