Jag sitter med filten tätt virad runt kroppen. Vingummi i munnen och festivalbandet sitter fast runt min högra handled. På det står med stora vita bokstäver "METALTOWN 2010".

Just det.. Jag har varit på Metaltown, för bara fyra dagar sedan, för att vara exakt. Jag försöker tänka tillbaka på hur denna fantastiska helg, som jag så länge längtat till, har varit egentligen. Men mycket är dimmigt. Som när man blir påmind om nånting som hänt för länge sedan, och bilderna bara kommer fram och sätter sig på hornhinnan en kort kort stund.

För ett tag sedan satt jag med biljetten i handen, och jag stirrade på den. Kunde det vara sant? Skulle jag på min första festival? Skulle det verkligen vara Metaltown? Skulle jag verkligen få se Rammstein live?! Ja, det skulle jag. Och nu är det gjort.

Dagarna kom att sakta flyta förbi, och plötsligt satt jag där på tåget, med fjärilar i magen, spring i benen och handsvett. Dagen hade kommit. Fredagen den artonde juni hade kommit. Nu var jag där. "Om några timmar ska jag vara bara några meter från Rammstein. Vi ska befinna oss i samma stad, på samma hamn, och dela våra röster tillsammans med andra tokkära fans", tänkte jag hela resan, men det kunde ändå aldrig sjunka in på riktigt.

Efter en resa på cirka tre timmar var jag framme i Staden med stort S. Den fantastiska staden Göteborg. Min kära syster och hennes vän Fanny väntade som planerat på mig på Centralstationen, och då började allt på riktigt. Springa iväg, äta mat, åka hem till lägenheten, göra oss iordning, åka tillbaka till centrum, åka till Frihamnen, Metaltown.

Fredagen har jag minst minnen ifrån, och detta inte bara på grund av halten alkohol jag fått i mig (Åh moder, förlåt min synd), utan också på grund av att jag befann mig i något slags adrenalintillstånd, där allt bara skedde fort som ljusets hastighet.

Sedan befann jag mig i publikvimlet, helt orädd från att tränga mig så mycket som möjligt för att försöka komma fram så långt som möjligt. Tyvärr misslyckades detta, i och med att de spärrat av med stängsel och Security-personal mitt i publiken, totalt tvärs över. Så vi stod en bra bit ifrån scenen, där Rammstein skulle spela sina wunderbara låtar. Men inte gjorde det mycket, när plötsligt inledningsmusiken till Rammlied dånade i högtalarna, och så småningom även Till Lindemanns mäktigt vackra röst. Vi var en. Våra röster förenades i ett virrvarr av påhittade ord, skrikiga röster och klängiga fans. Du hast, Du riechst so gut, Pussy, Ich tu dir weh och andra magiskt mäktiga låtar var över under ett ynka ögonblick.

Så efter konserten begav vi oss mot scenen, för att leta upp en skum filur kallad Finger som upptäckt Emma och Fanny under de tidigare Rammstein-konserterna i Sverige det här året, så att de fick komma backstage. "Öy, ni går åt fel håll!" fick vi höra av folkmassorna som vi gick emot, men det brydde vi oss inte om. Vi. Skulle. Fram.
    Men vi hittade ingen Finger, och det var bara VIP-folk som hade lyckan att komma backstage.

Så vi började vandra till spårvagnen i regnet, och snart var vi hemma igen. Kvällen var över. Nu hade det hänt. Jag har sett Rammstein.

Lördagen tillbringades först i sängen ett bra tag, men sedan åkte vi in till centrum för att få i oss mat. (Och vilken mat! Lilla Londons filét mignon med pommes och béarnaisesås rekommenderas skarpt!). Vi hade alla tvådagarspass till Metaltown, men eftersom Fanny var sjuk och Emma inte var pepp på Metaltown igen, så var det upp till mig att bege mig till Metaltown ensam. Jag har nu åkt spårvagn OCH buss i Göteborgs allra mest centrerade centrum ENSAM. Jag ger mig själv en eloge, på grund av min sociala fobi och panik över att göra bort mig och hamna fel.

Väl vid Metaltown mötte jag upp Jacob, och vi begav oss mot något jäkla texasmetalband kallat Hellyeah. Yeah. De sög, och vi stod mest och skrattade, HIHI! Sedan såg vi Bullet for my valentine, där jag kunde en enda refräng, men det var trevligt ändå :) Sedan åkte jag tillbaka till lägenheten. Pang i säng.

Söndagen kom, och efter en fantastisk thai-buffé var det dags att åka tillbaka till verkligheten igen. Tillbaka till Kil. Tillbaka till sommarjobb. Jag måste erkänna, att tårarna sprutade när jag kom hem, i panik över att jag har ett så hemskt tråkigt liv om man jämför med helgen.

Men nu spelar det inte så stor roll, för jag har sett Rammstein.

Jag har sett Rammstein. Live. Det ni.

http://www.youtube.com/watch?v=QrOF8PMdMjY - Benzin, från Metaltown såklart. Mäktigt. Jag kunde känna värmen från elden
http://www.youtube.com/watch?v=3ZA4SGHfoec - Du hast, och ja, Metaltown

Ja, alltså ni kan ju kolla andra videoklipp på youtube, för det finns en hel del :)

Bilder lägger jag upp på Facebook och BDB när det funkar, för det funkar inte här heller..