Jag borde göra något slags inlägg nu. Det borde jag verkligen. Men jag har ett dilemma. Jag vet nämligen inte vad jag ska skriva!

Livet rullar på. Skolan går helt okej, förutom att det är mycket saker jag inte förstår. Livet är som vanligt, men jag är väldigt oerhört kär. Jag är kär i en ängel.

Men på senare tid har jag känt en underlig känsla inom mig, som jag aldrig känt förut. Jag kan vara hungrig, men jag vill ändå inte äta. Det finns ingenting i köket som lockar. Och ni som känner mig, vet att när jag är hungrig, är det bäst för allas skull om jag får i mig någonting att äta, snabbt. Men nu är det inte så. Jag har liksom tappat bort den där grisen inuti mig, som hela tiden ska ha mat. Jag trodde aldrig det skulle hända. Mat är ju glädje! Mat är livet! Mat är... lycka!

Men, vänta nu. "Mat är lycka"... Kan det vara så att jag inte behöver just den lyckan längre? Behöver inte mitt liv längre känna lycka genom mat? Nej. Nu är det någonting annat som fyller upp det där tomrummet, som gör mig lycklig; Kärleken.

Usch, vilket fån jag är...